Julmys på Dermarome
Just nu sitter jag med ett glas vitt aaaand klockan är 15.40 på en fredag. Det har vart julmys i kvadrat här på Dermarome med lussebullar och glögg och vin och pepparkakor och....ja you get the picture.
Jag trivs fortfarande=)
Ikväll lite mera shopping och idol. Eller så kanske jag parkerar mig på ett fik och läser lite. Tja, jag är ju i storstan.
Vadsomhelst kan hända.
Stockholm i mitt hjärta
Jag hatar att säga detta. Men jag har en sak att erkänna. Jag älskar stockholm!
Pulsen, människorna, tunnelbanan, långa öppettider och Pressbyrån som har Ben & Jerry i kulglassform.
Praktiserar på Dermarome, Sveriges ledande leverantör för hudvård och makeup till salonger och SPA. Är på marknadsavdelningen där cirkus 40 pers hittas på ett kontor vägg i vägg med centralen. And I loooove it.
Jar idag blivit ansvarig för att produktfotograferingen för i.d bare minerals går rätt till, så jag har alltså provfotat, skrivit intruktioner till fotografen med mera med mera. Sitter på samma kontor som deras Art Director & Copy, som pluggat på Bergs och Beckmans. I am in heaven.
Bor mitt ute i ingenstans hos Jessicas släktingar som varit så vänliga att ta sig an mig. Jessica sover när jag går till jobbet och jag sover när hon går. Men när jag kom hem idag väntade en kladdkaka på bordet, ja hon är fin den där Jessica.
Igår var jag och extramamman Sanna från sigtuna på stan och kollade in utbudet av balklänningar. Det var snåålt. Jag tycker som sagt att allt det där är så himla upptrissat men jag går ju inte gärna naken.
Nu ska jag och familjens snarkande hund ta plats i bäddsoffan i det lilla, lilla huset i den svarta, svarta skogen utanför den stora, stora staden.
Jag trivs.
Hem och vända igen,
Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva.
Efter en veckas skapande bakom kameran är jag helt slut, i både kropp och själ.
Istanbul, du är underbar. Bilder och fortsättning följer.
Igår var det party på APT. kul. Missade bussen, gick hem. Mindre kul.
Imorgon drar jag till sthlm på praktik i två veckor. Åh, det ska bli så gött.
Nääää, jag ORKAR inte. Haha.
Intressesmurfarna har nu dött av utmattning.
Later/ A
The return to Turkland
Vänta, har vi sett den bilden innan?
Ja det har vi sannerligen. Imorgon 06,25 utgår pesets fototreor till Istanbul, Turkiet.
DETTA är något att se fram emot, det må jag säga.
Idag har det fixats och snart infinner sig Fanny här på Hotell Olofsson och imorronbitti kommer Taxi- Ida och hämtar oss. Det kommer ju gå som smort.
En resa som denna kräver en del förberedelser och packning.
Därför blev jag inte så förvånad när det kommer ett sånt här sms:
"Hallå, är det någon som tar med sig plattång till turkiet?"från okänd avsändare.
Med ett leende svarar jag med tanken Tjejer asså... i bakhuvudet.
"Vem frågar? Fanny tar med sig plattång i vanlig ordning, kram Andrea"
Efter fem sekunder kommer svaret.
"Sebastian...:)"
Åh, han är för härlig. Och denna långhåriga hingst ska med på vårt plan. Lycka!
Nej vet ni vad, nu har jag bättre saker för mig. Det vankas lax och det är ju skitgott.
På återseende,när jag kommer tillbaka luktar jag antagligen kebab och ser ut som en moské. Puss heeej.
PS. Tjejer, tack för igår. Det var riktigt fint. Stina, akta för whiplash.DS.
Pocahontas och Polacken.
Imorse hade jag sovmorgon, men som vanligt vaknas det klockan åtta, Cirkusen är redan inne på uppvärmning.
Speciellt Pocahontas som säger att jag ska hålla mig undan.
Vi ska få finbesök.
Han kommer, en lång och ståtlig polack med ett namn man inte kan uttala. Jag uttalar mig iallafall fint i morronfrilla och nattoutfit
" Hej, Andrea. Tja, jag ser inte alltid ut såhär".
Han hade bra handslag, torrt och taaajt.
Hinner med en hel del ärenden på dagen, sedan åker jag syrran iväg och handlar.
Müslibak och tårtfika.
Träning.
VI FASTNAR I DET GUDS FÖRGÄTNA P-HUSET I EN HEL TIMMA!!!!
Och som vi brukar säga.
Det var sjukt ovärt.
Nu har jag iallafall duschat och gjort inpackning, håret luktar bamsetandkräm.
Jaja, slutsats efter denna dag:
Sofia borde ha fler killar här, livet som storasyster blir liksom lite kryddat.
Pocahontas och Polacken- Det är fina grejer det.
jag
Hej.
Nu har jag kommit hem från götet och ett härligt dygn.
Jag är inte en välgörenhetsorganisation.
I fredags skrev vi historiaprov och lämnade in humanbiologiarbete. Ida, we did it.
Jag lever fortfarande.
Mitt kontokort fungerar inte.
Jag är förbannad.
Syrran har bett mig hålla sig undan för det kommer manligt besök hit imorgon. Hon har sugmärken på halsen.
Jag är nyfiken.
Erik, vi har inte setts på år och dar. Ja, det är mitt fel.
Jag kan göra omelett om du vill ha.
Har på mig ny immanu el tisha.
Jag ska sova i den.
Klockan är mycket.
Jag går och lägger mig.
Lycka!
Ja, nästan det där smilet sitter nu på mina läppar. Inte bara för att jag har haft "klipp och klistra, lek och planera asball fotoresa till istanbul- fotolektion" idag med bl.a Sebastian
(se bild från första festen med klassens B-unit i ettan. Man blir lite sentimental, det blir man)
Nej inte bara därför. Anlednigen till att jag springer runt och gör vänner Chandlers lyckodans, ja den är inte fager men så HIMLA värd i detta ögonblick, hör i ihop med denna ramsa.
" Jag är färdig, jag är fri, med mitt förbannade arbete i humanbiologi.
Att historianprovet är på fredag, tja det skiter jag i!!!"
Andnöden har upphört. Over and out.
A: Men det är inte så jättesvårt, boken pratar ju bara om tre "Karl".
I: Jahaaaa, men Karl den 5:e var ju han i England iallafall.
A: Nej, men den 5:e var ju österrikare...
I: ÅÅmeh åh. Varför var det så många Karl för. Kunde dom inte döpas till något normalt. Tyyyp... Leif?!
Vart tar tiden vägen?
Snart är det dags för julklappar och önskelista.
För 9 år sedan var det enda som stod på min lista "lillasyster".
Hon kom och fyller snart åtta år.
ÅTTA år, det är helt sjukt, vart är min BÄBIS!
MIn lilla lilla syster på 50 cm som låg brevid mig när jag läste.
Som typ var det fetaste som vistats i en dopklänning.
Denna insikt kom till mig när jag läste denna konversation på min andra systers blogg.
Konversation mellan mig, Sofia och lillskiten på väg hem från hennes skola:
Jag - Vad har du gjort idag då Olivia?
Olivia - Vi har haft tema!
Jag - Jahaaa, va kul! Vad har ni för tema då?
Olivia - Povel Ramel, men idag pratade vi om mango. Jag tycker inte om mango. Jag gör faktiskt inte det!
Jag, småskrattande - Nehä, och varför inte det nu då?
Olivia - Den är för söt för mig. Alltså, den är liksom bara för blä!
Jag trodde jag skulle dö. Denna kommentaren var också ganska käck:
Olivia (när vi hade kommit hem) - Kom nu Sofia, så pluggar vi tillsammans! Jag kan hjälpa dig, för jag kan allt om Povel Ramel och Viveca Lärn, så du kan bara fråga mig, så kan jag det!
Några sekunder senare..
Olivia - ...och carl von Linné kan jag allt om också. Bara att fråga, Sofia!
Sticky Fingers
Just nu är det mycket.
Så mycket att jag inatt inte kunde sova för jag såg en blank whiteboard framför mig när jag blundade, som genast fylldes med klotter med svart, bred vanlig penna. Det kom bara mer och mer och det gick ju inte bort för det var ju ingen whiteboardpenna. PANIK. Nattens I-landsproblem.
Så ja, jag har lite andnöd för tillfället. idag kom Stina med extraluft på lunchen, danke.
Ska även träffa min göteborgsvän en snabbis ikväll.
Man måste ju ta chansen när man har finbesök. En rikig kändis.
Han spelar tillsammans med de andra killarna i immanu el på Sticky Fingers i GBG på onsdag. Do not miss.
Must return to my lovers,Charles, Karl, Sigismund och Gustav.
Vasa...
Cirkusen är tillbaka.
Regn, moln och hemsk mat.Så skulle jag ju kunna beskriva min vecka.
Tja, för er skull.
MEN så har inte vart fallet, mina damer och herrar.
Strålande sol, underbar mat, turkost vatten, massa massa glass, trevligt sällskap, EN snygg köksarbetare på hotellet (av typ 1000 men iallafall).
Så, m, det kunde varit värre. Haha.
I korthet så har sönerna med familjer till min farfar Bengt som fyller år spenderat en vecka i Turkiet. Kallt tänker ni. 30 grader svarar jag.
Alltså en elvamannacirkus, med de tre små grisarna i spetsen, Syster Olivia och småkusinerna.
Snövit och Pocahontas (aka, Andrea och Sofia) delade rum och många timmar ihop blev det. Då förekommer alltsom oftast menlösa diskussioner som denna i sambad med fotografering efter magdans, efter mycket prat om att soffans rumpa är så stor att hon inte får någon bränna på ländryggen:
S: Asså, kolla min rööv. Den är så himla stor. Typ Beyonce rööv.
A: Jaa, mycker röv är det sannerligen.
S: Den tar ju faktiskt upp halva ryggen!
A. säger avundsjukt: Ja, eller halva Ryssland.
S, försvarar sig: Ja meh, midjan är ju smal iallafall.
A: Tja, i jämförelse...
Som sagt, har det vart mycket tjejtjatter.
Nu behöver jag mänger av manlig fägring och normalt, drickbart kaffe.
Tack.
