Mycket värk, very få våfflor.

Paaaaaain.
Pain in every part of my sad little excuse of so called fit body.

Igår var det måndag. Gött kött, tänkte jag, jag kan gå på ett aerobicspass som jag aldrig kan gå på andra måndagar. Det ät ju faktikst lov, så lite ass måste man ju få shaka.
Dock var John bortrest så det var något så vedervärdigt som "step 2" istället. Vill jag trampa upp och ner går jag i trappor, så eh nej tack.

Samtidigt var det ett medel puls pass. Har inte vart medel pass sedan tiden jag och hille tävlade om vem som kunde göra flest armhävningar på mias mördar-styrke-medelpass på 75 minuter. (eller hon gjorde armhävningarna och jag tävlade...). Men det var ju en annan sak. Puls pass är ju för de som är för dåliga för aerobics och som är för svaga för styrkepass. Eller? Äh, jag fick svälja min stolthet och traska in.

Jag höll ut till efter den, enligt mig, mesiga styrkan. dvs en kvart. Sedan åkte katiga karatekid hem och kompletterade med benböj och tåböj i trappen. Precis som jag och fröken Ambré bestömt. Inga slappa behinds till bal och beach 08 här inte. Inte en chans.

OOOOOOch idag kan jag inte röra mig.  Efter yogan är jag en bränd Pretsel som vill att alla i "so you think can dance" kan typ, gå och dö.

Pantertanter på puls- I honor you.

Påskpanik.


En påskdag. Nästan lika lång som långfredagen.
Äntligen strålar solen iallafall och glada som små barn på julafton traskar far och dotter ut på morgonkvisten. I full snömundering och drömmarna om Östersund tydligt skimmrande på hornhinnan. Far pratar om högskola, jag ignorerar och pratar om baksmälla. Ge mig lite mer ångest, schnälla.

Påsken firas inte så allvarligt i det här huset. Inte någon högtid alls faktiskt. Igår blev det påsklunch på jobbet från Bernards på grund av inbrott. Hur man än försöker komma ifrån jobbet när man är ledig kommer man dit ändå. Tom på påsk. Soff stack iväg på sitt håll så jag och paps fick laga påskmiddag till 4. Men OH så delikat.
Basilikaslungade morötter wokade i apelsin och curry, strösslade med cashewnötter.
Ingefärsglaserad lax med sesamfrön och svart råris.
And jordgubbar till dessert.

Så äts det när jag får bestämma. Och det gör jag ju alltid i vårt kök, mohöhö. Våga Vägra jul/påsk/midsommar/äckel svenne mat. Tror vi åt pizza förförrra påsken...

Kvällen blev en blandad kompott. Förfest hos Jeanina och dans kring köksbordet. Sedan ett köande till centrum som för övrigt är så sjukt ovärt. Ovärdare kan man nog inte hitta. Värt var dock min och maddes dans non stop. Till och med till "alla som inte dansar är våld...." Så himla mot mina principer.
Men det var det värt.=)

Dagen har flytit på i sakta mak. Men jag har hunnit med a lot. 
Familjefrukost med samtalsämnen så som hur tanterna på friskis uppför sig i dushen, hur pappa inte studerar andra mäns doningar i omklädningsrummet, till mammas stora förvåning och förskräckelse. Fick även höra hur mor definierrar ordet "dase" och lite språkundervisning hans även med. 
-Bånge?
Ett mycket relevant ord att kunna när man närmar sig...40+.
En smaklig frukost som vanligt.

Såg också snygga mörka män i " Remember The Titans" bland andra otoooroligt nödvändiga saker.

Nu ska jag belöna min duktighet med målning av naglar och ELLE ( Johanna och Stina, jag är evigt tacksam).
Ciao

Banandiet

image105
Syster Yster
Min syster påpekade just att jag är en dåååålig bloggare.  Men jag kan säga till er folks, att jag har varit mycket upptagen de senaste dagarna. Med den såkallade banandieten.

När man har influensa och bara svimmar och har sig så finns det inte så mycket annat på menyn. Jo, venum äckel fil, blåbär, hallon, jordgubbar. Och en dag pannkakor. Annars endast bananer. 

Men hjärnan förbränner ju sex bananer varje dag bara av att tänka och det har jag gjort idag sannerligen. Det fruktade historia provet gick av stapeln. Det gick troligtvis om man ska lita på magkänslan (vet dock inte om den är så pålitlig, den kanske has gone bananas efter alla bananer...) relativt bra. Thank´s to my sister som är 91:a och clever. Läser man hennes historiaanteckningar på engelska och måste fråga om vartannat ord man inte förstår får man också en liten extra förklaring, som en liten bonus. För vad var det vi sa Ida, Histora ÄR roligt!! Yeah...

Veckans höjdpunkt, Gossip Girl, sågs igår av alla flickorna Hallbäck- Olofsson. Vi kom fram till att Unge Herr Humpfrey är xxxxet i sexy, the ooh(!) i hot och dessutom mannen i våra drömmar. Lite pinsamt att han nämns i två blogginlägg på raken, men man får väl se det som en klar vinst över den mörke mannnen...

Mannen i mina drömmar inatt var ett ex. Som med min SYSTER (se ovan) hade sex. Detta var ingen vacker syn, hade hellre sett Unge Herr Humpfrey där. Kanske inte med syrran dock...

Stekte fiskpinnar till syster nr 2 innan, och tänkte lite på Barca brudarna. Hoppas de äter annat än fiskpinnar därnere.

Go bananas babes!
(och uppdatera bananamama då och då)


Bloggare på besök

Hej. Detta är inte Andrea. det är hennes vålnad. Ett vandrade stycke kött (och givetvis muskler) som bestämde sig för att göra en uppdatering. Efter mycket påtryckningar.

Andrea är en liten skämt till vålnad för att:
-Hon saknar sina Barcelona vänner så hon nästan dör. Hon vill ha lite Johanna släng med det blonda håret och Stina luncher.
- Hon tycker att Historiaprov suger balle.
- Hon slappande av efter det att projektarbetet var inlämnat. Och eftersom att vi inte har tid att bli sjuka annars så blev vi det nu. Hon tackar.

Men hon tackar även Lisbeth Träff med kollega för omdömmet på engelskaprojektarbetet. Ocj ja, det var Andrea värd. Så jävla värd.

Veckans citat
mamma: Men Olivia, du kan ju inte samla på gamla plåster
Olivia: omeeeh, joeeeh! jag tar ju bort luddet...

Med mesiga hälsningar/ Andrea genom sin vålnad.

PS. Den mörke mannen i "private practise" är ju sjukt snygg så man vill skaffa söta mulattbarn med honom på momangen. ;m det inte vore för syggnörden i "Gossip Girl".... Tough choice.

Barcelona- skicka hem min brudar!

Blogg-Brake

Jo, ni hörde rätt. Det blir en bloggpaus den här veckan. Projektarbetet ska in på fredag och därav ska tiden vikas till det.


Sad but....sad.



Men jag säger det återigen "Hur svårt kan det vara??"
( att skriva en yttepytte liten rapport? Klockan är 11.40. Jag har redan hunnit med tre pauser. Och rensat två ica-kassar från min garderob.)


Sooooo unfocused. Fy.....Lunch, fika, paus, någon?


RSS 2.0