For the record...

...Jag brukar inte klaga på att jag är trött. Antingen är jag trött för att jag är stressad, och det är för att jag har haft mycket för mig och det är ju roligt. Eller så är jag trött för att jag har kört mitt asjobbiga konditionspass på gymmet, som inte är sådär normal-svenne-halvjobbig-för-trötta-och-utråkade-småbarnsmammor-eller-för-sånna-som-kommer-i-grupp-och-står-och-hänger-90%-av tiden. Inte så jobbigt. Utan asjobbigt. Nu snackar vi svettrinnarjobbigt.

Jag brukar som sagt inte klaga. Och det ska jag inte göra nu heller. Jag ska bara framföra att jag är trött så i bengt.
Idag har jag lyckats med följande
- Vara i webbshopen en timma innan öppning, och det tycker jag är himla skoj.Check.
- Montera upp ett mastodont makeup-ställ som bestod av fem olika kartonger, där det i varje kartong låg en intruktionsbok på fem sidor,  in advanced english (Och äntligen fick praktikanten något att göra). Check.
- Fixa linser för ett halvår, försäkringar för ett halvår, meduciner och icakort(allt detta på lunchen, jaaatack). Check.
- Och efter sent jobb stack jag och min snart färdigjästa deg till syster till gymmet och körde det välkända passet.Se ovan. Check.

Ja och sen en annan sak.
Carola behöver skaffa sig en ny stylist. Och hänga sin gamla.
Just för the record.



Igår var jag hemma på middag och MysHille.
Det var Evelina, Hille, Ida, Sarah och jag som
göttade oss i en delicat pastarätt med pinje&kiwisallad
samt vaniljglögg och vin. Och en massa tjöt i vanlig ordning.

Det är bara något speciellt med att komma hem till Hillevi.
Man blir filbunkelugn(speciellt min mage,eftersom det alltid
finns mat, i detta hushåll. Och mjölk till kaffet, icke att förglömma),
man blir på bra humör, och helst av allt vill man bara flytta
in och bli adopterad av Hille. Men än så länge får man nöja sig med
koalabesök någon gång ibland;)





Imorrn är det jobb, julbord och sen inflyttningspartaj.
Med Ludde blir det livat.
Puss och  hej.

Hurtbullen som aldrig är sjuk...

...blev igår sjuk. På eftermiddagen kom det som en våg. Illamående, kallsvettande, magont och sprängade huvudvärk. Tack och hej, fick åka tidigare från jobbet och däckade i sängen klockan 18.00. Mamma väckte mig klockan 23 och sa bestämt att jag skulle äta en banan så min mage (som alltid är välfylld, haha) inte får en chock. Tack.

Idag samma feeling. Men mamsen har nog diagnostiserat min sjukdom. Kaffeabstinens. Jag har inte druckit kaffe på tre dagar och detta är just varför. Man ska väl för tusan inte bli sjuk bara för att min inte har tillgång till kaffe.

Så nu är det bara att härda ut tills kroppen har vant sig. Eller så tar jag en kopp vid lunch. Jag får se.

Jag har förresten inte tid att vara sjuk. Idag kommer det massa varor, och det har vart löning, jag ska luncha med  min älskade väl Stina som jag knappt kommer ihåg hur hon ser ut för jag har ju inte sett henne på jättelänge.

GAH.

Men en positiv sak har kommit ur detta. Fick inte träna för chefen så då hade jag ju tid att ringa länsförsäkringar och fixa skydd för min utlandsvistelse.
Hon: Ska du utvandra?
Jag: Ehm...va?
Hon: Ja, utvandra?

Whatta fack, det vet väl inte jag, det frågar man väl inte en människa med reseångest. UTVANDRA? Hör ni hur läbbigt det låter? Det låter som att jag ska till ett kalt land där det bara finns hyddor att bo i och rutten potatis att äta. Och så får man gå klädd i säckväv. Mjölk i kaffet är bara att glömma.

Det är därför jag vänjer av mig för övrigt.

Nä nu ska jag till jobbet och le och vara glad. Till min hjälp har  jag den här bilden. Sofia förlåt, men jag skrattar så jag dör.


Den sjuka hurtbullen är också lättroad.
Tack Sofia.

Jag har kramp.

... Och inte vilken kram som helst. Andrea Olofsson har skrivkramp. Whaaaata faaaakk. Innan när man gick i skolan kom alltid orden som ett porlande vattenfall och jag var tamigsjutton expert på krångliga adjektiv,adverb och alliterationer.

Men nu. Icke. Inte ett tecken kommer utan kamp.
And therefore- skrivkramp.

Jag skriver mina CV:n. Med betoning på MINA, as in flera. För om jag i London söker ett caféjobb skiter de väl fullständigt i hur duktig jag är inom skönhetsbranchen. Och vise versa.

Inatt låg jag och vände och vred på min i oändlighet. Ångest tror jag det kallas. Jag kom på en massa engelska grejer jag inte kan, typ skillnaden mellan "vikt, väga, våg" och att jag aldrig lär mig skillnaden mellan "where" och "were", jag har ju alltid gissat och det har ju gått vägen men det kanske är för att Björn insåg att jag hopplöst felprogrammerad och förbisåg detta.

ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST.



Idag har jag minsann hållt mig sysselsatt för att slippa ångest. Jag har:
- Rostat müsli
- Spänt mig på gymmet
- Promenerat (i en kvart, sen gav jag upp, det var förjääävla kallt)
- Tillsammans med Sofia lekt i studion med pappas nya blixtutrustning.
(Andrea hittar en fläkt, Andreas barndomsidol var Carola Almighty. I say no more)
- Fixat representativ bild till CV:t. (jag har alltid hört att engelsmän är svaga för fläktar...)

Och nu sitter jag här med the kramp och får damp. Tror det får vara nog nu, snart börjar ju faktikst "Gossip Girl", och det är ju hopplöst bra och han är ju fruktansvärt snygg(jag säger han, för det finns ju flera). Synd att Sofia har skaffat pojvän, nu har jag ingen att yla i soffan med. Får be mamma.

Imorron ska jag med min vän Suss på studiebesök på Persgården på Visingsö. Lovely.

Puss och hej.

Hård dag i burren

Idag har det gått undan i butiken. Annso var ledig och en annan var sjuk så det var me, myself and I samt alla fiiina kunder som vill prova Bare Minerals. Men jag hade gett mig den på att Julstjärnonrna skulle vara på plats på måndag så fram med stegen när det var lugnt. Och när jag stod där på två meters höjd med fiskelinan slingrandes kommer det en kund. Trevligt. Ner och köra ett race. Upp igen. Tappar stjärnjäveln precis när man fått till rätt höjd och får vingla ner, vinglar upp igen och då hör jag långt borta, "Jag skulle vilja köpa presentkort...Ja, då är det Andrea i butiken som hjälper er". F U C K. Ner igen, racet, upp, Nähäänää, då är fiskelinan borta. Ner, upptäcker att den sista (av FEM) stjärnor har blivit amputerad på en arm, får skicka praktikanten att byta stjärnan, krälar på golvet för att hitta fisklinefanskapet....

Halv sju satt alla fem på plats. Så imorgon ska skimmras och shoppas. För bövelen.

Efter jobbet tog jag en långfika med Jessica. (På Wayenes hängde de upp stjärnor. Med MÅTTSTOCK. Pah. Hört talas om ögonmått??) Mysiga Jessica. När det vankas juletider tänker man extra mycket på Jessica (men inte på hennes födelsedag tydligen, jag skäms ihjäl, Allihopa, Jessica har fyllt år, grattis och hurra!) för förra året vid den här tiden var vi ju på praktik i Stockholm. Vi planerade in en favorit i repris av vårt julbak förra året, men frågan är om något kan slå det?

Eller vad säger du,Jess?

Remembah, Remembah, Remebah...

Pepparkaksbak med glögg, allsång och inskolning av barn i snuskvärlden.


Somliga kakor var svårare än andra att få upp på plåten. And the war was on...


Alla medel var tillåtna. Eller rättare sagt, alla medel togs till. Av mig.


Till slut fick jag upp Pippi på plåtfanskapet och lyckan var gjord.
Hör och häpna, hon överlevde även ungnen.
Då blev Jessica avundsjuk och gick loss med kristyren, satte bröst på stackars
 Pippi som snabbt fick namnet Picasso.


Så Jessica. Den 14:e är det paybacktime så fett.

Imorgon blir det som sagt mer jobb, men jag ska inte jobba, den 9:e januari står jag ju utan jobb för första gången på åtta år. Sen blir det utgång med gamla galoscher blandat med nya ansikten. Och sånna har väl ingen dött av?

På återseende.

Smart.

Jag har gymvalkar i händerna. Men jag känner att musklerna är på väg...

Smart sagt av Ekonomi-Anette om min flytt:
- Man är inte modig om man inte är rädd...

....
....
...

Skönaste snubben...

..såg jag på gymmet idag. Eller sett honom har jag ju gjort innan, han är alltid där, men idag var han extra skön. Han kommer inskuttande med Ipodlurarna hårt intryckta i öronen och tajt, för kort linne i vanlig ordning. Studsar (alltså verkligen hoppar) fram till speglarna och kör någon slags uppvärmningsdans. Jag höll på att gå sönder borta på min maskin. Vid ett tillfälle gjorde han tillochmed en pose med ett victory tecken på sne vid ögonen sådär.

Måste jag tillägga att han mimade också?
Du gjorde min dag, tack!

Min syrra har skaffat pojkvän så ikväll kan jag pilla lite med mina Londonpapper. Ladda Ipoden med lite ny musik. Undrar vad jag skulle ha för låt om jag skulle köra uppvärmningsdans à la killen med för litet linne. Haha, jo, jag skulle haft "I´m to sexy..." och gjort min och Sofias specialdans till. (eller egentligen är det Vänner-Chandlers dans, men Sofia har ju lite mer bakdel än vad han har så hon får till en liten extra krydda, haha) 

Skriva var det.
Later

Helkväll med Hillevi


Jag  tar visst bara foton när det är student... Och jag har pluggat foto i tre år.

När man kommer hem till Hillevi är det inte någon halvgrå lägenhet man möts av med ett kylskåp som bara har kokosmjölk och gammalt flytande margarin att bjuda på.
Nänänä.
När man kommer hem till Hille är det ljus tända i hela lägenheten, en ny singer/songwriter
flyter ur högtalarna och laxen står i ungen.
Ikväll åt vi ungsbakad lax, bulgursallad med äpple, avokado och cashewnötter samt kryddig turkiskyougjurtsås.
Och till myset i soffan blev det te med årets första pepparkaka.

Behöver jag säga att det var en kväll i min smak?
Hillevi är min "bo-ensam-förebild".
Och en speciell pärla i mitt hjärta, gullepaddan.
En tanke slog mig idag...Hoppas de äter mat i London. För det är ju jäkligt gott.

Nu ska jag måla naglarna för man kan inte sälja nagellack utan att använda det själv och..fyvadjagintevillgöradetförjagärtröttochdåmåstejagväntapåattdettorkarochdåkanjagjuförfasenalrigfågåochläggamig.

Puss hej

Denna dag, en söndag.

Upp och hoppa, lugnet i huset är ett faktum. Den träiga ananasen var faktikst god. Allt blir iochförsig gott med DN.
Sen blev det andra bullar. Det bakades nämligen hurtbullar på friskis. In i ugnen stoppades degarna Syster Sofia och Kompis Hanna av kock och muskeleknutte Andrea. Det blev finfina bullar i slutändan och kocken gick och var stolt. (men mest av sken hon av lycka över att hon var starkast.)

Väl hemma gjorde jag och Soffan tortillapizza som efterföljdes av ett bad med Anna Ternheim och Ani Difranco. Och ljusen, icke att förglömma.

Nybadad och fräsh lägger jag mig i godan ro på sängen för att läsa en ny (säkert skitdålig) bok. (inget slår Denise Ruderg). Vad händer då? Jo, in stormar Soffan som brottar ner mig, sätter sig på mina armar och börjar kittlas. Jag kvider "What the hell, I am stronger!"

Sofia svarade med samma sken runt sig som lös kring mig på gymmet.
"But I am heavier..."

Den degen är inte färdigbakad vill jag lova.


Fast hon är tyngre kan hon faktiskt vara ganska underhållande...=)


And by the way, den 9:e januari är det adios my friends.

Jojomen, ryktet stämmer...

JAG FLYTTAR TILL LONDON!

En impuls som från ovan och vad ska man göra med sånna? Göra som de säger och ta sitt pick och pack och flytta till den stora staden i England.

Fråga inte om jag har tänkt igenom det här ordentligt för det har jag inte. Och fråga inte när jag kommer hem för det vet jag inte. Jobb har jag inget än och det har organisatören och planeringsmarrodören ganska svårt att handskas med, men tydligen ska man ta det chill och fixa det när man kommer dit.

Så,mina vänner, om jag är lite disträ kan det bero på att mina tankar just nu kretsar kring skor i sammanhanget vikt.
Och flygplan.
Och CV-termer.

Det är nog bra för mitt psyke att vara lite oplanerad. Lite vin och storstadsliv på det så blir det nog my cup of tea.

Denna lördag har jag varit ledig, kors. Gårdagens jobb erfterföljdes av Nöjesnyttspartaj men jag kunde ju inte sova länge för det. Jag övar.
Sen åkte jag ner till stan en sväng för att gå på torget, men det stängde så tidigt så det blev långlunch med Stina, Sara och Tessan på Lakatos. Jag älskar lördagsledighet! Och jag blir lika förvånad varje gång för det har väl vart ca fem lediga lördagar på fem år.

Olivia är hos sin gudmamma, mor och far har rymt så jag och Sofia tog tillfället i akt att åka till Maxi för handling (med pappas ICA kort, mhö). vad ör vi sugna på?? Hum, ananas till frukost! Alla ananasar är gröna och stubbiga så frågvis som jag är frågar jag en kille hur man vet att ananasen är bra? jo, svarar han, man luktar i änden på den, och doftar den annanas är den mogen.

Så där står vi, Bill och Bull mitt i Maxis lördagsrusning och luktar. På varenda en. Till slut tog vi den som var snyggast.
För vad är det vi brukar säga, "Insidan ger utsidan sin glans, men utsidan ger insidan en chans".
Om det stämmer får vi veta till frukost.

Nu ska jag värma Egon och läsa min ELLE. Undrar förresten om Egon får plats i handbagaget...

Oväntat? Ja. Tråkigt? Nej. Men lite läskigt är det...

Framtiden som jag har väntat på står inför dörren och vad fasen ska man göra?

Go with the flow, for fuck sake.



Min syrra fyller nio år imorgon. Nio år, det är helt sjukt. Hon är ju min lilla lilla lilla bäbis. Skamlös reklam igen för min syster. Många kameler vill jag ha för henne vill jag lova...




Det var tider det... När hon hade hår som sockervadd och ett gott inre bestrött av kulörta bolibompakulor.
Nu vill hon bli emo, tycker jag att jag är tiiiip det töntigaste hon vet, och kan numera bokstavera pucko tätt i samband med mitt namn. Och man kan verkligen vilja sälja henne billigt ibland(oftast faktiskt) när hon tar sats och skriker i falsett rätt in i mina arma tinnitusöron. Eller när hon bakar negerbollar samma dag som diskmaskinen blir trasig och tror att jag inte fattar att hon bakat och käkat upp en hel deg själv. Och vägrar diska. Eller när Sofias nya pojkvän kommer på besök och hon säger " Sofia tyckte inte alls att du var snigg (hon kan som sagt inte säga Y) i början. Det kom sen".

Men hur billig hon än kan vara så älskar jag henne, och speciellt mycket när hon väcker mig klockan fyra på natten genom att stå och stirra på mig vid sängkanten så jag vaknar för att sedan knöla in sina iskalla minitår mellan mina lår.


Olivia Denise Olofsson, grattis!


Jag är världens största hönssyrra, I know.

"Diarre med stenar i...

...tiiiip (typ) dubbelnyttigt!" .
Olivia har alltid så bra beskrivande adjektiv att ta till. Jag som är grötens grevinna försöker att variera min grötmeny. Men quinoagröten med päron och hasselnötter var enligt Olivia inte värd en bloggbild. Ja, ehm. Ni hörde ju varför.

Utanför öser regnet ner och jag tackar återigen sj för att de hade biljetter till Östersund över jul. Detta innebär:
- Jul med en meter snö.
- Jul med farmors köttbullar (som man faktiskt får sås till, fast det är jul)
- Jul med sockrigt anisbröd.
- Jul med isbar nere i stan.
- Jul med korvkrillning på en fryst Storsjö.

Ja och....nämnde jag snön?
Jönköping suger på jul, så är det bara.

På fredag ska jag på Nöjenyttfesten med Annso och Emma på från jobbet. Mycket spännande. Därför blir det inget Club Caj på torsdagen, och därav har jag ingen ursäkt att inte boxas. Ida och Sarah, bollen är hos er.

Jag orkar inte mer.
Jag är mätt och trött.
Det blir man av diarre med stenar i.


Sofia is getting some...

ÄNTLIGEN LITE MANLIG FÄGRING!

Sofia har slagit Knut på sig själv, maha. Eller rättare sagt, hon har lagt beslag på en Knut(sson).
Han kommer på middag ikväll, och det var ju surt för antingen ville jag äta rester från igår (köttfärsbiffar med potäter och rårörda lingon, kan det bli så mycket bättre??) eller quinoagröt. Och det kan man ju inte bjussa på.
"Hej och välkommen till familjen, vad skulle smaka, en gårdagens micrade biff eller gröt gjord på mysko korn med mosad brun banan i?" Nja.

Nä men skämt å sido ska det bli himla nice och se vad det är för självlocking hunk som fått syrran på fall.



Idag har det var en såndär dag. Upp, träning, kurs, ledningsmöte och jobb. Vet inte vad som var den utlösande faktorn men minsta lilla motgång idag och jag lipar. För absolut inget värt tårarna. Måste vara nån släng av mörkerdepression. Mer choklad och vin till mig. Och det blir det i helgen för då ska jag på fest, så det så. Give me glädjetårar instead.

And some manlig färgring for me aswell...

RSS 2.0