Thanks for the memories.
Söndag eftermiddag. All energi som jag trodde att jag hade samlades nog ihop i en samlad front och tänkte " nu jävlar, ska hon minsann få känna på´t.." och dunstade bort ifrån min kropp. Eller så gjorde den det tillsammans med alkoholen redan i torsdags.
Rosa champagne och club caj med vänner och dylikt, ja, jag tackar jag. Jag ska inte spela svår. Jag erkänner right away. Jag hade så in i helskotta roligt! Jag vet inte om det var vårkänslorna, eller brudarna eller de nya brallsen som gjorde det, men ÅH vilken lycka. Jag tackar min magkänsla för valet att inte gå på studentfest. Idag kanske jag dock inte tackar min inpuls att stanna på efterfest till femsnåret. Men vad gör det om 50 år?
Helgen har på grund av ovan nämnda händelser gått i lugnets tecken. Mor fyller 4...ehm.. år och pappa tog med henne på överraskningshelg i GBG. Jag och Puman blir fast med Bjärven. I fredags efter jobbet bad jag på mina bara knän att jag och min syster skulle sova. Klockan halv åtta.
" Meh, det är ju talaaaaaaang vettu. Åh. P, U, C, K, O..."
Tack Olivia.
Jobb lördag och efter det en fika med Micke på det stället som gör bästa kaffet i stan, also min praktikplats vecka 18 tom 21. Ni vet det där på hörnet vid STIL med all choklad? Ooooch italiensk glass samt uteservering. Lovely.
Idag vaknades det tidigt för jag förberedde mig mentalt för an hour in hell ( or in church...) men som tur var bestämde Olivia sig för att hon inte orkade med körsång idag. Tack gode Gud för det. Så jag hann med promme kring munken och nu har vi bakat tårta till mamma som kommer hem snart och ska bli firad. ( jag tycker om att pyssla, don't bug me)
Nu plugg, och nu kan energin vara så vänlig att komma tillbaka tack.
Avslutar med ett tänkvärt citat sagt av Marion i den mysko filmen "Two days in Paris".
"And even if this person bugs you sixty percent of the time, well you still can't live without him. And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well you love his sneezes more than anyone else's kisses."
