"Eru från Göteborg eller?"
...frågade den lilla söte jordgubskillen mig utanför Ica idag, när jag tog mig ut huset för tredje gången den här dagen.
"Näää!" sa jag, nästan förnärmad och tyckte att det minsann lös om hela mig att jag är hälften jämtlänning, jag sa ju till min förvåning "nu ska jag gå på affärn", och när man hör det komma ur sin mun tvivlar man inte en sekund på sina rötter.
(den andra hälften vill jag helst ska lysa med sin frånvaro,Skarahälften, staden som gud glömde. Eller skänkte till pensionärerna)
Så mycket tycker jag om jämtland. När jag någon gång stolt hasplar ur mig att jag minsann är hälften norrlänning brukar många fnysa åt mig och påstå, att jämtland är ju inte norrland, på riktigt alltså. Men jag ska säga er, att nog känns det ibland som det skulle kunna skutta renar i trädgården.
Iallafall en dag som denna, när man vaknar av att vinden viner och det går vita gäss på storsjön. När man får sitta med filten om sig på altanen och äta jämtländska blåbär . Och när lillsyrran kommer hem från dagens utflykt med nybakat, egenbakat tunnbröd. Det är då sannerligen inte av samma sort som det som man kan köpa på statoil inte.
Man vill bara vara ute i snålblåsten hela tiden och smaka på vinden. Blicka mot Åreskutan med dubbla luvor.
När man kan göra det, då är man väl iallafall i Norrland.
Banne mig.
För övrigt är det världens folkfest i Östersund. Storsjöyran är i full gång (för de som är så outbildade att de inte vet om denna sensation inom festivalgenren, besök storsjoyran.se och kolla artisterna genom tiderna. Smaskigt).
I år går jag och syrran inte.
Jag säger till mina kompisar att det beror på att hon inte kommer in på de roliga delarna av festivalen.
Hon säger till sina att det inte är skoj att stå på samma avstånd från scenen som ljudkillen. (mitt fel, of course)
Till varandra suckar vi bara och kollar på de grå molnen.
Annars börjar den sista dagen in heaven lida mot sitt slut. Jag har suttit hela dagen i en gungfåtölj med "Små citroner gula" och lipat. Om man bortser från fika, mat och de tre promenaderna. Försökte väl ta med mig norrland hem på ngt vis. Men jag längtar hem till mina fina vapendragare. Har semester två veckor till, och ni vet ju hur bra jag är på att koppla av så jag hoppas att ni kan hjälpa mig fylla dagarna
Ses på måndag, puss heeeej
A day will come, when you'll be able to walk around the yra-area without fear. A day will come, when you'll be standing closer to the scene than the sound-guy. A day will come, when we'll be yran-lovers once more.
Have hope, sis. Believe in tha tvättäkta jämtländska numero deux.
