Andrea

Och jag som tycker att jag är blond.
 Men det fanns en tid då hårfärgen verkligen levde upp till hjärnkapaciteten(?)
För två år sedan var jag inne i den där perioden då jag bara lyssnade på The Sounds, Blondie (No shit Sherlock) och Tegan and Sarah. Hade bara på mig kläder som matchade ett par schletna vita converse. Ville hänga på Bongo fast jag inte kom in. Var för cool för att ha öronproppar på konsert.
Idag är ju öronpropp mitt andranamn for fuck sake.

Anledningen till denna nostalitripp är att jag idag blir utslängd från mitt rum som jag mer eller mindre bott i sedan födseln. Men nu ska lillsyrran få det största rummet i skokartongen och jag blir tilldelad det minsta. För jag kan ju faktsikt flytta om det inte passar.
Yeah right...

Nu bor jag tillfälligt i vardagsrummet till mitt rum är ommålat. Imorron kommer två muskliga män hit med nya garderober.Så nu måste jag alltså rensa och slänga typ allt jag äger. Man kan säga att denna flytt är som att få in en elefant i ett kylskåp. Men jag säger som Carrie. "I like my money where I can see them. In my closet." Därför har jag läst igenom gamla dagböcker, kärleksbrev, hemliga klubb böcker, etc. Mycket underhållande.
Och med facit i hand efter gårdagens "jag har aldrig lek" kan jag faktiskt konstatera att jag hunnit med en hel del under åren som gått.

Och det kommer mera...=)


Lars Winnerbäckkonsert för typ precis två år sedan med Hillevi.
Underbar kväll, underbar vän, underbar Lasse.