Och jag är ju inte den som är den...

...som lägger in landskapsbilder till höger och vänster. Efter att ha pluggat foto känns det lite okreativt och passé.

Men nu får jag väl vara lite okreativ då rå.

Jag vet inte varför jag gillar Norrland. Jag antar att jag får vara mig själv för en stund.



Efter morgonprommen tog jag ett långt gött bad.
Sen på eftermiddagen var mamma, Olivia, kusin Martina och jag på stan en sväng.
Då sköljde den där Londonlängtan över mig igen.
Jag spyr på allt vad alla "sladdriga-linnen" butiker heter.
Hej då, Gina Tricot!

Eller så har jag spyfeelings bara för att vi hälsade på Eva, en kompis som äger stadens Parell-butik och parfymeri.
Jag behöver inte säga så mycket mera va?

Sofia är nog lite understimulerad.
Hon kollar på "Singing Bee".
Starkt, mycket starkt varningstecken.
Min diagnos är att Lappsjukan är på intåg.

Nu ska vi käka pappas soppa
(som han är så nöjd över, men förra gången han gjorde den blev det så mycket så vi åt den fyra dar i streck.
Hela familgen lider nu i hemlighet, haha. Men han är nöjd.
Farmor frågar : Ska vi ha öl eller vin till?
Pappa svarar och flinar:  Spelar ingen roll, det blir så gott illafall.

Men man ska inte störa den björn som sover, eller den far som lagar. )

På återseende/Andrew

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0