Hård dag i burren

Idag har det gått undan i butiken. Annso var ledig och en annan var sjuk så det var me, myself and I samt alla fiiina kunder som vill prova Bare Minerals. Men jag hade gett mig den på att Julstjärnonrna skulle vara på plats på måndag så fram med stegen när det var lugnt. Och när jag stod där på två meters höjd med fiskelinan slingrandes kommer det en kund. Trevligt. Ner och köra ett race. Upp igen. Tappar stjärnjäveln precis när man fått till rätt höjd och får vingla ner, vinglar upp igen och då hör jag långt borta, "Jag skulle vilja köpa presentkort...Ja, då är det Andrea i butiken som hjälper er". F U C K. Ner igen, racet, upp, Nähäänää, då är fiskelinan borta. Ner, upptäcker att den sista (av FEM) stjärnor har blivit amputerad på en arm, får skicka praktikanten att byta stjärnan, krälar på golvet för att hitta fisklinefanskapet....

Halv sju satt alla fem på plats. Så imorgon ska skimmras och shoppas. För bövelen.

Efter jobbet tog jag en långfika med Jessica. (På Wayenes hängde de upp stjärnor. Med MÅTTSTOCK. Pah. Hört talas om ögonmått??) Mysiga Jessica. När det vankas juletider tänker man extra mycket på Jessica (men inte på hennes födelsedag tydligen, jag skäms ihjäl, Allihopa, Jessica har fyllt år, grattis och hurra!) för förra året vid den här tiden var vi ju på praktik i Stockholm. Vi planerade in en favorit i repris av vårt julbak förra året, men frågan är om något kan slå det?

Eller vad säger du,Jess?

Remembah, Remembah, Remebah...

Pepparkaksbak med glögg, allsång och inskolning av barn i snuskvärlden.


Somliga kakor var svårare än andra att få upp på plåten. And the war was on...


Alla medel var tillåtna. Eller rättare sagt, alla medel togs till. Av mig.


Till slut fick jag upp Pippi på plåtfanskapet och lyckan var gjord.
Hör och häpna, hon överlevde även ungnen.
Då blev Jessica avundsjuk och gick loss med kristyren, satte bröst på stackars
 Pippi som snabbt fick namnet Picasso.


Så Jessica. Den 14:e är det paybacktime så fett.

Imorgon blir det som sagt mer jobb, men jag ska inte jobba, den 9:e januari står jag ju utan jobb för första gången på åtta år. Sen blir det utgång med gamla galoscher blandat med nya ansikten. Och sånna har väl ingen dött av?

På återseende.

Kommentarer
Postat av: jess

andrea, I love, alltså den praktiken oh den vintern är svår att slå. Hej här kommer vi:P oh så gick det.. underbart, baket den 14 blir toppen, dock inga bjudningar än, men dom kommer i promise;) vi borde ses denna veckan så äre bara. puss

2008-12-02 @ 12:00:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0