Mega madness. Semi sadness.
For fuck sake.
Att det ska vara så förbannat svårt.
Jag vill jobba utomlands.
Jag vill flytta utomlands.
Och sen vill jag plugga utomlans.
Jag vill veta att jag inte tog Cambridge for nothing och sitter och trycker på en massa språkkunskaper som vars plats i så fall skulle vara ämnat till något bättre. JAG KAN PRATA ENGELSKA OCH ÄR DÄRAV HIMLA SPECIELL.
Not.
Jag vill träffa kärleken i mitt liv utomlands. ( men helst ska han ju vara halvsvensk och halvt något annat så vi kan få underbarn som kan tala fem språk flytande och som även kan få ärva pigment,plus att jag gärna flyttar hem sen.)
Och han ska inte vara sådär nördigt svenskt helylle med en massa känslosnack åt höger å vänster, för egentligen,
who gives a fuck? Inte jag iallafall. Är det känslor så är det. Passion, stora gester och scener à la Hollywood. För sånt gör man väl inte i Sverige? Inte i Jönnet iallafall. Ge mig vågat blod.
Och ge mig en arbetsgivare som nappar på mitt CV som jag har kämpat med pinsamt länge.
Ska man behöva åka over there och visa musklerna?!
God damn it...
Here I come.
