Tur att någon tycker om mig iallafall...
Sanna är här. Min Sanna Mamma från Stockholm. Hon ska ta med min utarbetade Mag Mamma till mallis.
Sanna tycker om mig iallafall (se bild). Följande tycker nog inte om mig:
Gymmet: Här förbereder man sig, packar bananer och handduk och duschkräm och fön och hela baletten. Försover mig, denna dag av inga andra. Vad är det med mig, jag försover mig näver. Skit. Tänker att jag kan nog minsann träna ikväll, men kommer snabbt på att det kan jag ju inte, för jag ska ju på möte.
Datorn: Som hänger sog och gör så att jag får fortsätta detta inlägg på fredagen...
Mötet: Får vid 18 tiden ett litet mess att mötet måste ställas in "Sorry..."
Ehm... I beg your pardon?
"SORRY?"
Sorry my ass.
Nu skulle jag ju kunnat tränat men har ju inte banan och dushkräm och allt annat livsnödvändigt man måste ha. (för man kan ju inte låna sånna dära silly cykelbyxor, eller hur Annso? Kameltåvarning all over the place.)
Skit igen.
Man ställer inte in på sms. Och man ställer inte in mig.
Och speciellt inte i ett hörn.
Med lånetights.
Nä nä nä...
Men nu är det ju fredag och vi är positiva igen för nu är Sanna Mamma i köket ocg lagar fläskfilé i köket med egenplockade kantareller i gräddigsås. Jag dreglar.
Såg Juno igen häromdagen, den är så jäkla bra.
Se den och köp soundtracket.
Pronto.
